Västerviks Filmstudio - en återblick
Filmen som folkkultur föddes 1895, främst i Europa och USA. Under åren efter andra världskrigets ökade intresset för bio-film. Biografer byggdes inte blott i storstäderna utan även i småstäder och ute på ”vischan”. Filmen med sina tekniska resurser växte till ett riktigt folknöje.
Biografen Palladium i Västervik byggdes troligen under 1920-talet – en efter dåtida smak ståtlig salong med bilder av kända filmaktörer på väggarna och en rymlig foajé. I slutet av 1960-talet bildades den första klubben för filmintresserade som kan ses som startpunkten för Filmstudion. En av initiativtagarna var Ingvar Sjöberg. Den man som senare i ord och bild i flera fina böcker skildrade Västerviks utveckling under 1900-talet. Till en början visades filmerna på biografen Roxy (nuvarande Centrumgården). När Folkets Hus byggts på 70-talet användes där biograden Forum till visningar, ibland på söndagseftermiddagar med möjlighet till småbarnspassning på biblioteket. Under slutet av 1970-talet var några gymnasieelever ordförande i filmstudion. Visningarna fortsatte på biografen Forum, men flyttades senare till Palladium med sin genuina bioatmosfär. Visningstid var då alltid måndagar klockan 20.30. Medlemsantalet låg mellan 200 och 250 personer. Under 1980-talet kom den stora tv- och videoboomen, och antalet medlemmar i studion sjönk brant. Bioverksamheten tvingades fram till konkursens stup i början av 1980-talet. Dock bibehölls kontakterna med Svenska Filminstitutet, som uppmuntrade till att inte ge upp.
I början av 1990-talet var vi tre filmsugna ”biodynamiker” som beslöt oss för att försöka få vind i seglen i filmstudion igen.
Det lyckades med support support från Filminstitutet, och hösten 1991 kunde dörrarna öppnas till Västerviks Filmstudio på Palladium. Inledningsfilmen var Kusturicas mäktiga epos ”Zigenarnas tid”. Åren gick och intresset steg. Medlemsantalet ökade från cirka 150 år 1971 till det dubbla i slutet av decenniet. Föreningen blev snabbt ekonomiskt bärkraftig. Varje säsong kunde några medlemmar ur styrelsen resa på filmfestivaler i Stockholm, Göteborg och på Gotland. 1995 kunde studion deltaga i firandet av filmkonstens 100-årsjubileum. Under ett veckoslut i oktober 1995 visades film hela dagarna och kvällarna på Palladium. Ur programmet: ”Chaplins pojke”, ”Bröderna Mozart”, ”Smultronstället”, ”Den enfaldiga mördaren”. Filmvetaren Eva af Geijerstam höll föreläsning på Stadsbiblioteket. Under festivalen visades även flera kortfilmer och några barnfilmer. Arrangemanget lockade en stor och entusiastisk publik.
I slutet av 1990-talet falnade intresset och antalet medlemmar i studion minskade. En orsak var den ökade hemmavideons möjligheter. Samtidigt hade filmstudion hösten 1998 en tvist med biografen Palladiums ägare, vilket medförde att visningarna tvingades ställas in höstsäsongen 1998 – trots att program redan bokats för åtta filmer. Styrelsen under ledning av mig förhandlade med ledningen för kulturförvaltningen. Vi kom slutligen fram till att studion kunde få disponera Bryggarens goda salong och den där befintliga filmprojektorn. Den tekniska delen krävde en del justeringar som utfördes under hösten 1998. Våren 1999 kunde filmstudion nystarta i denna lokal. Det visades filmer varannan måndag, åtta varje säsong, inför en tacksam publik, som fann sig väl till rätta i den bekväma lokalen. Medlemsantalet låg på omkring 250 personer i alla åldrar. Åren 1990-93 höll Christer Hedberg en fast hand kring Filmstudions ordföranderoder. Från hösten 1993 till och med våren 2000 var undertecknad ordförande. Det har varit ett mycket intressant och stimulerande uppdrag att lotsa denna bioskuta, som haft en tacksam och engagerad ”besättning” = medlemmar.
Hösten 2000 tog Staffan Erlandsson över rorkulten på filmskutan och vi kunde notera ett allt större filmintresse. Medlemsantalet i studion låg i början av detta millenium på 500-600. Från och med hösten 2002 hade studion haft två visningar varannan måndag, 18.30 och 21.00.
Projektorn har mästerligt hanterats av den gamle ”biodynamikern” Nils Gunnarsson. Han gick i sentida pension först vid 85 års ålder. Filmstudion är honom stort tack skyldig för hans professionella hantering av ljud och ljus.
De senaste åren har biointresset åter börjat falna, troligen beroende på dvd-boomen, men även på grund av Västerviks nya Biostad med rikt utbud av fräscha filmer. Medlemsantalet i filmstudion fallit till omkring 300 personer. Från och med våren 2007 ges endast en visning på Bryggaren varannan måndag. Det är en trogen och engagerad publik som då samlas. Det har för mig varit en berikande och glädjerik erfarenhet att under många år ha verkat för filmkonstens spridande i Västervik.
Göran Skarbäck
Senior movie freak
Västervik 2008-09-18
Läs fortsättning av våran historia skriven av Bosse Sandebäck här:
Några år till